Den religiösa retorikens roll under folkmordet i Rwanda

I en ny avhandling i historia från Uppsala universitet undersöker Olov Simonsson hur religiösa begrepp användes i propaganda före och under folkmordet i Rwanda för 25 år sedan. – Medan tidigare forskning har påvisat kyrkornas roll i Rwanda så visar min avhandling hur hutuextremistisk media övertog kyrkans roll som förmedlare av religiösa budskap, säger han.

Folkmordet i Rwanda ägde rum 1994 och kom att kosta mer än 800 000 människors liv, främst från folkgruppen tutsier. De ansvariga för folkmordet anses framför allt ha varit folkgruppen hutuer, ledda av framstående personer inom regeringen och militären. 

Religiös retorik för att skapa motsättningar

Trots att över 90 procent av Rwandas befolkning var kristen använde hutuextremistisk media religiöst influerad retorik för att skapa motsättningar. På ena sidan ställde de tutsierna och hävdade att de var hedningar, ateister eller i samarbete med djävulen. På andra sidan ställdes hutuerna som extremisterna menade hade sin gud, den rwandiske guden, som stod på deras sida och inte bara accepterade folkmordet utan även uppmanade till det. Avhandlingen hävdar att en av de mest effektiva formerna av avhumanisering i Rwanda under det tidiga 1990-talet hämtade stöd och inspiration i religionen.
– Genom att hänvisa till religiös mytologi hävdade de hutuextremistiska propagandisterna att tutsierna inte var av rwandiskt ursprung, utan en invaderande, arrogant och överlägsen ras med målet att skapa ett tutsiimperium i centrala Afrika, säger Olov Simonsson. 

Den mest spridda uppfattningen är att Rwandas tutsier avhumaniserades genom upprepade jämförelser med skadedjur, främst kackerlackor. Avhandlingen visar att det var frekvent förekommande, men inte den huvudsakliga formen av avhumanisering. Istället för att trycka ned tutsierna till en djurisk nivå framställdes de snarare som övermänniskor. Hutuerna antog därmed en offerroll som de använde för att ta moralisk rätt att med alla tänkbara medel försvara sig mot det påstådda hotet.
– Om vi ska kunna förstå folkmordets komplexitet måste vi förstå hur religionen använts i det här sammanhanget. Konstaterandet, som gjorts i tidigare forskning, att den kristna kyrkan var delaktig i folkmordet förklarar inte varför så många kristna deltog i försöket att utrota andra kristna. Om vi förstår att Gud inte uppfattades som den kristna guden när folkmordet förbereddes och begicks, utan som en rwandisk gud som tillät eller till och med uppmanade till utrotandet av tutsier, kommer vi närmare en förklaring, säger Olov Simonsson.
– Genom ökad kunskap om hur brott som folkmord kan begås i religionens namn blir det förhoppningsvis också möjligt att förhindra sådana, säger han.

Kvalitativ textanalys

I arbetet med avhandlingen har Olov Simonsson analyserat ett stort källmaterial med hjälp av ett datorprogram. Relevanta religiösa begrepp och resonemang har med hjälp av programmets sökfunktioner identifierats och analyserats utifrån de språkliga och sociala sammanhang där de användes. Resultaten har huvudsakligen tolkats utifrån en modell för att förklara etniskt våld. Modellen har kompletterats med teoretiska resonemang om hur sociala identiteter skapas och vidmakthålls genom skillnadsskapande av olika slag, främst genom förnekande av andra gruppers värde och rättigheter och framhållande av den egna gruppens offerstatus.

Publikation

Avhandlingen – http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1305469&dswid=930 – försvarades den 14 juni 2019.

Josefin Svensson