Självbiografierna starka i millennieskiftets serier

20 november 2020

När serietecknare berättar om sig själva växer en tydlig bild av samtiden fram. Under åren 1965-2015 händer mycket i det svenska samhället. Samma sak med den svenska seriescenen, där Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs och Joakim Pirinen blir viktiga tecknare av svenska alternativserier. I en ny avhandling från Uppsala universitet visar forskaren på seriernas betydelse som samtidsdokument.

Kristina Mejhammar, doktor i konstvetenskap vid
Uppsala universitet.

– Serietecknarna kommer med förstahandsinformation om sin vardag. Det återger sådant som de upplever och deras bilder har ofta dokumentära inslag: Vi kan se hur ett stadsrum såg ut vid tiden som bilden är skapad. Vi får följa med dem in i sängkammaren, in i köket. Vi får ta del av jargongen i talat språk: De ger oss samtal på caféer och på skolgårdar och arbetsplatser. Det är verkligheten som är deras material och som de omsätter i bild och text. Samtidigt ryms det poetiska, absurda och abstrakta i deras bildvärldar, säger Kristina Mejhammar, doktor i konstvetenskap vid Uppsala universitet och författare till avhandlingen.

I avhandlingens fyra fallstudier får vi följa hur Cecilia Torudd, Ulf Lundkvist, Gunna Grähs och Joakim Pirinen upplever förändringar i samhället och hur det påverkar deras liv, i verk från 1970-talet och framåt. Kristina Mejhammar har undersökt vilka livsberättelser som framträder i det mycket omfattande materialet. Författarnas tecknade alter egon tampas med universella frågor kring identitet, relationer, uppväxt, karaktärsdanande och sökandet efter mening i en föränderlig värld. Berättelserna innehåller mycket humor men också allvar, samhällskritik och självreflektion.

Femtio år av svensk seriehistoria

I avhandlingen presenterar Kristina Mejhammar
sina studier av femtio år, 1965-2015, av svensk
seriehistoria.

I avhandlingen presenterar Kristina Mejhammar sina studier av femtio år, 1965-2015, av svensk seriehistoria. Hon jämför med den utveckling som sker internationellt inom serieskapande med utvecklingen i Sverige. Det finns starka beröringspunkter med flera franskspråkiga, engelskspråkiga och asiatiska länder, men jämfört med en del andra länder har Sverige länge, och till viss del fortfarande, en låg syn på seriers status, i förhållande till annat berättande som exempelvis romaner och facklitteratur. I många år fanns en syn att serier bara är till för barn och det dröjer fram till 1970-80-talen innan det etableras serier som har en uttalad målgrupp i vuxna.

– Under framför allt 1980-talet förändras serieläsandet i Sverige. De självbiografiska serierna kommer, till en början utan att det riktigt märks eftersom de handlar om vardagen. Samtidigt ökar det akademiska intresset. De båda de rörelserna sker parallellt omkring sekelskiftet och leder till att serier får en annan status.

Stor bredd i sina konstnärskap

Förutom en allmän beskrivning av läget i landet har Kristina Mejhammar studerat de fyra serieskaparna på en djupare nivå: Cecilia Torudd (f. 1942), Ulf Lundkvist (f. 1952), Gunna Grähs (f. 1954) och Joakim Pirinen (f. 1961). Alla fyra har en stor bredd i sina konstnärskap, som till exempel poesi, spoken word, teckningar, illustrationer, bilderböcker och drama/teaterpjäser. Det gemensamma är att serier är en viktig del och det är den biten som avhandlingen fokuserar på. Kristina Mejhammar analyserar serieskaparnas självsyn och världsbild.

Hon har valt serieskaparna utifrån flera kriterier:

  • De är både konstnärer och auteurer.
  • De skriver både manus och tecknar själva och har en personlig stil.
  • De har gjort både traditionella självbiografiska serier och visuella livsberättelser.
  • De har varit viktiga för att forma de svenska alternativserierna.

Debuterade ungefär samtidigt

Trots att de alla debuterade ungefär samtidigt, i mitten av 1980-talet, som serietecknare för vuxna läsare, är stor spridning på dem i ålder, de är födda på 1940-, 1950- och 1960-talet.

– Genom deras ögon får vi en bild av hur samhället har utvecklats och vi kan se individualismens genomslag. Deras världar är källor av kunskap om samtiden som kan användas inom många områden. Historiker och samhällsvetare, kanske också ekonomer borde kunna ha användning av det här. Det finns många ingångar och nycklar till serietecknarnas världsbilder som kan öppna för många fler tolkningar. En serietecknare förmår fånga en stämning eller en situation med några pennstreck. Det ser så enkelt och lätt ut och man förstår inte alltid hur stort arbete som ligger bakom. Men komplettera bilden med några ord så får den ett enormt genomslag, säger Kristina Mejhammar.

Elin Bäckström

Nyheter - Historisk filosofiska fakulteten

Fler nyheter
Skriv ut