Från nutid till forntid med skärslev och såll

30 augusti 2022

Två unga män skrapar jord i en arkeologigrop.

Felix Wigström och Alvin Anderling skrapar försiktigt med skärslevar bort jord i schaktet.

Foto/bild: Daniel Olsson

Välkommen till vikingatiden! Arkeologistudenterna har med skärslevar och skrapor lämnat de medeltida lagren och tagit sig ner till 1000-talet, ungefär 30 centimeter under dagens marknivå. Under seminariegrävningarna i den gamla kustorten Västergarn, 25 kilometer söder om Visby, förenas grundutbildning i arkeologi med vetenskapligt arbete.

Keylie Seth håller upp en benbit
Keylie Seth har just sållat jord och hittat ett ben.
Foto: Daniel Olsson

– Här är ett ben.

Ur sållet plockar Keylie Seth, som läser första året på kandidatprogrammet i arkeologi och osteologi, upp ett litet brunt och kantigt föremål som för ett otränat öga lika gärna skulle kunna vara en sten.

– Vi gör en hel del fynd. Det är mest ben som dyker upp, men vi hittade en pärla tidigare, men oftast är det ben, säger hon medan hon granskar det som är kvar i sållet efter att jorden passerat.

Förklaringen till att jorden är full av ben är att det här en gång låg ett samhälle, alldeles intill havet, där boskap gick och betade mellan husen och köksavfall kastades rakt ut genom dörren.

Halvcirkelformad vall

Samhället omgärdades av en halvcirkelformad vall som än idag är synlig i landskapet. Den fanns redan under vikingatiden och kanske ännu tidigare, berättar Christoph Kilger, som är ansvarig lärare på plats.

Kam
Ett av de finaste fynden som påträffats är en
medeltida dubbelkam. Foto: Daniel Olsson

Under 1100- och 1200-talen uppfördes två kyrkor: en romansk och en gotisk. Den gotiska är fortfarande i bruk, medan den romanska förvandlats till en ruin som gräset tagit över. Samma öde har drabbat den kastal, det vill säga försvarstorn, som låg alldeles intill.

Det mesta som skvallrar om hur livet här levdes är alltså numera dolt under jord och studenternas uppgift är att kartlägga en utstakad liten del av platsen. De går metodiskt och grundligt till väga för att lära sig det arkeologiska hantverket och för att inte missa några föremål.

Arkeologistudenter i arbete vid utgrävning.
Full koncentration. Studenterna har kommit ner till vikingatida lager med hjälp av skärslevar.
Foto: Daniel Olsson

– Det vi fått höra är att när man gör en uppdragsutgrävning när det ska byggas en ny väg eller hus är att man använder grävmaskin, men här får vi tid att i lugn och ro sålla jorden efter fynd och noga dokumentera dem. Det är en lyxgrävning där vi får se saker på ett sätt som inte görs normalt i arbetet. Där hinns det inte med, säger Keylie Seth.

Svartkeramik från 1100-talet

Seminarieutgrävningarna pågår även i ett par hundra meter närmare havet, nere vid Västergarnsån, i vad arkeologerna tror var hamnområdet där klinkbyggda vikingaskepp kunde lägga till. Det 62 meter långa schaktet som grävts är fyndfattigare men bland annat ben, flinta, fiskfjäll, spik och svartkeramik från 1100-talet har påträffats.

– Vi hittade ett mynt där, säger Felix Wigström och pekar mot andra sidan av det smala schaktet som han undersöker med sin skärslev.

Dansk skilling

Myntet är en dansk skilling från 1530-talet, berättar Christoph Kilger, som är expert på just mynt. Vid den tiden var Kristian III kung över Danmark och kontrollerade även Gotland.

– Det är kul. Det är lite casino när vi hittar något. Man kan aldrig veta om man hittar något, säger Felix Wigström.

Mynt
Ett av fynden – 1 öre silvermynt från 1667 med
ett hål, troligen för att användas som häng-
smycke. Foto: Daniel Olsson

Inne i ett hus skyddade från de kyliga vårvindarna sitter den här dagen Oliva Bartholdson, Felicia Lillieholm och Sara Viktorsson och sorterar fynden som vägs, mäts, dokumenteras, katalogiseras och placeras i små noga uppmärkta plastpåsar. De tycker alla att fältarbetet varit väldigt roligt, intressant och lärorikt. Nu vid dokumentationen kan de få en lite mer översiktlig bild av vad som hittats jämfört med under själva grävandet där de snabbt blir totalt koncentrerade på sin egen uppgift.

– Man kan mycket om sin lilla ruta, men har ingen aning om vad som händer utanför. Men när någon hittar något spännande då kommer alla dit, säger Sara Viktorsson.

Åsa Malmberg

Nyheter - Historisk filosofiska fakulteten

Fler nyheter
Skriv ut