Jakt på nordkapare redan på 500-talet

13 februari 2023

Medeltida karta över Skandiavien

På Olaus Magnus Carta Marina från 1539 syns både valar och andra mer fantasifulla varelser som ansågs finnas i Nordatlantens mörka vatten.

Foto/bild: Wikimedia commons http://www.npm.ac.uk/rsdas/projects/carta_marina/carta_marina_

För några år sedan konstaterade en forskargrupp från Uppsala och York att en stor mängd spelbrickor funna i gravar östra Mellansverige var tillverkade i ben från val. Nu har fortsatta kemiska analyser visat att spelbrickorna uteslutande är gjorda i ben från nordkapare eller möjligtvis den närbesläktade grönlandsvalen. Resultaten tyder på att en väl utvecklad jakt på vissa specifika valarter inleddes redan under 500-talet.

Baskernas jakt på nordkapare i Biscayabukten och försäljning av valolja på kontinenten är känd redan under 600- och 700-talen. Men när inleddes en storskalig valjakt i Skandinavien? Det flesta forskare har antagit att den kan ha ett ursprung under vikingatid, men tydliga belägg finns först under medeltiden.

Låda med spelpjäser av valben
De hittills äldsta valbensspelbrickorna som analys-
erats i studien kommer från Ottarshögen i Vendel
som har daterats till 520-talet.
Foto: Andreas Hennius

En forskargrupp från Uppsala universitet, universiteten i York och Tallinn, Nationalmuseet i Köpenhamn och RG analysis på Åland har nu analyserat benmaterialet hos 68 olika spelpjäser från Sverige, Danmark och Estland och artbestämt dessa med hjälp av ZooMS (Zooarchaeology by Mass Spectrometry).

Resultatet av analyserna visar att spelbrickorna nästan uteslutande är tillverkade i ben från nordkapare eller möjligtvis den närbesläktade grönlandsvalen. Båda valarna kan bli närmare 20 meter långa och väga mellan 50 och 80 ton. Om man hade använt ben från strandade valar borde flera olika arter vara representerade. De enhetliga resultaten signalerar därför att en jakt på stora kustlevande valar inleddes redan under 500-talet. Sannolikt ägde jakten rum i norra Norge.

Valjakt i vikingatidens små öppna båtar

Resultaten har publicerats i en vetenskaplig artikel i Journal of Maritime Archaeology. I artikeln ställs också frågan huruvida Skandinaverna hade möjligheterna och intresse för att jaga dessa enorma djur. Genom jämförelser med historisk jakt på nordkapare i andra delar av världen dras slutsatsen att det var fullt möjligt att jaga val i vikingatidens små öppna båtar. Tillverkning av spelpjäser var inte den huvudsakliga anledningen till valjakten. Förutom kött och barder gav valarna också, som tidigare nämnts, stora mängder tran och valolja. En tidig storskalig valjakt berättar därför också något om handel och ekonomi vid den här tiden, menar forskarna.

Jakten på nordkapare var under historisk tid så intensiv att arten idag är en av de mest hotade, med ett bestånd på bara några hundra individer utanför Nordamerikas östkust. Detta kan alltså ses som resultatet från nära 1500 år av intensiv jakt.

Linda Koffmar

Publikation:

Hennius, A., Ljungkvist, J., Ashby, S.P. et al. (2022) Late Iron Age Whaling in Scandinavia, Journal of Maritime Archaeology, DOI: 10.1007/s11457-022-09349-w

 

Mer om metoden ZooMS

Zooarchaeology by mass spectrometry (ZooMS) är en metod för att fastställa vilken art ben, horn eller tänder kommer från. Metoden kan vara användbar när det är små fragment som ska analyseras eller när det handlar om bearbetade föremål i ben som saknar de naturliga formelementen som behövs för en vanlig osteologisk analys. Genom att analysera peptidsekvenser i proteinet kollagen med masspektrometri kan specifika djurarter eller familjer identifieras. Metoden utvecklades av Matthew Collins och Michael Buckley i början av 2000-talet.

     

Läs mer:

Jakt på val kan ha inletts redan på 500-talet

Nyheter - Historisk filosofiska fakulteten

Fler nyheter
Skriv ut